You'll laugh, you'll cry, it'll change your life
Lördagens 160 grammare som fyllde mättkänslan ända upp till halsstrupen. Även vindrickande och vs tekken-spelande förkom. Faller som vanligt alltid för misfitsen jag. De oh så oförstådda karaktärerna som gör att man vill tvinga i dem kakor och kramar tills emo:riet upphör (stundvis självfallet, de måste ändå fortsätta vara misfittiga). Skorpionbruden, maffiaryssen, Miguel, rosa-håriga kawaii-flickan med motorsåg och old man Wang. Vinnande combo, I tell you.
Dagens skumma humör.
Vet inte om det beror på att Metropia var en riktigt udda, långsam och deppig film och jag har blivit influerad av filmen. Vore inte första gången.
Vill veta vart man kan hitta sidan 6… någon?
Best. Movie. Ever.
Då vart man hemma igen då. Delvis skönt, delvis lite ångest över hur äckligt upptagen jag kommer vara ända fram till jul. Jobb varje dag efter skolan, komma hem sent, sova, vakna upp och repetera cirkeln återigen. Märks hur länge sedan jag faktiskt pratat engelska dygnet runt. Har ju inte gjort det sedan Tokyo så man känner sig något obekväm att försöka “vara sig själv” i ett annat språk. Man blir inte lika kvicktänkt och ser ut som det där jobbiga människorna som ser ut att vilja säga saker men håller käft ändå och skapar en awkward atmosfär.
Kom till Skavsta. Åt en äcklig och torr macka som jag gav 58 kr för. Strax efter begav jag mig till incheckningen. Fick pröjsa 440 kr åt de där smilande Ryanair-djävlarna för att jag inte hade checkat in online innan, något som fick ådrorna i pannan och spricka och jag var tvungen att sätta mig ner och sura och muttra svordomar så jag inte skulle slå första bästa främling som gick förbi.
När jag gick av flygbussen vid Liverpool Street och träffade Toda flög dock alla irritationer iväg. Alldeles för länge har det varit sedan jag träffat dig!! London känns så långt bort trots att att det ligger så nära. En frukost och lunch senare och det var dags för mig att rusa till Victoria för att ta tåget till Brighton och träffa kussen. Vi träffades via Facebook för ca 3 år sedan så det bör noteras att vi egentligen inte alls känner varandra. Weird ja, och stundvis kanske lite stelt mellan oss, men det var kul ändå. Träffade bla hennes flatmates, en snubbe som var en sorts cynisk blandning av Nick Frost och Dylan Moran. Om han ständigt dissade en eller faktiskt uppskattade en var omöjligt att veta. 5 pubar och en klubb senare och det var plötsligt dag. Oh, the rain. Om du tror du sett riktigt regn har du inte levt på riktigt. En prommis till Breakfast at Tiffany’s för en brittisk traditionell och onyttig återställare till frukost med bacon, ägg, bönor etc och sen bar det hem till London igen.
Oh…. håller på att somna här… fortsätter imorrn. Kanske.
Usch vad mitt liv varit en enda förutsägbar kedja de senaste dagarna. Vakna, SU, jobb, hem vid 22, för trött för att sova så man vrider sig några dussin varv tills man till slut vaknar av djävulens alarmljud som borrar in i hjärnan och triggar väckklocknerven som gör att kroppen stänger av alarmen innan synapserna hunnit reagera själva.
På torsdag är det no more! Egentligen har jag “inte tid” i och med allt plugg och jobb, men fuck, I don’t care! Jag åker till London/Brighton när jag vill. Inget jobb, baconfeber eller zombieattack kan stoppa mig.
När man kommer hem är det ju Filmfestival dags, och efter det dröjer det inte länge förrän Izzard landar på Le Hovet. Psyyyych!
Förresten… ni som tittar in på den här obetydliga petita bloggen, vilka är ni egentligen? Är rätt så nyfiken.
Det har kliat i bakhänderna på mig de senaste dagarna så idag gick jag och köpte lite nötter och choklad och gjorde en miniversion av Chocolate & Zucchinis lyxbrownies fast med jordnötssmör istället för hasselnötsmassa. Märkte hur ringrostig jag var på kladdkaksfronten för jag gjorde en aning småfel. Skulle bl a annat ha tagit ut kakan lite tidigare eftersom min satsdel var mindre än orginalreceptet. Well well, gott var det. På andra sidan är väl rätt svårt för smör, kakao, jordnötssmör och choklad att inte bli gott.
Edit: Andra gången blev det betydligt bättre. Då hittade jag dessutom på ett eget recept, hoho. Hör du dig själv? Taaant!
….Nästa gång blire lussebulls!
En historia kanske…
Är alldeles kär i Pierluigi Riccios mjuka och ljusa bilder.
Upptäckte hans bilder idag på Boom. Awesome!
Halloween är egentligen en ganska så onödig helgedag men den är faktiskt en av mina favoritdagar på året. Alla upplysta pumpor och utklädda barn/vuxna. Den har mys-faktorn och stämningen som Jul ofta misslyckas med (förmodligen i och med prestationsångesten).
En gång i tiden kunde jag Edgar Allan Poe’s The Raven utantill. Hittade en gammal Poe samling när jag var på kollo och bestämde mig för att läsa den i sängen medan alla andra sov. Låg där under de tunna täcket med bara en ficklampa som ljuskälla och slukade ord för ord. Intressant hur man egentligen borde veta bättre och sluta när man börjar bli skrämd. Ändå fortsätter man… Idag vill jag också vara Vincent Price.
En gammal Comic Relief-klassiker.
