Archive | Slice of Life RSS feed for this section

現代の日本

3 May

terra2

Tankarna gentemot Japan och framtiden har varit flyktig på senaste tiden. Det finns en del av mig som skulle kunna släppa allt, omfamna spontaniteten och rekommendationen från ambassaden som i princip betalar allt för ett års studier i det konstiga landet i fjärran. Sedan finns det en annan del, kanske en något starkare, som skulle kunna nöja sig med nuet i ett par år, tar tiden som en chans att utvecklas till en annan framtid god-knows-where. Om någon skulle fråga mig att flytta till Japan för 3-4 år sedan hade jag förmodligen knappt hunnit packa väskan innan frågan var färdigformulerad. Fördelen med att bo sambo med en bokmal till japan är att man tar in ganska mycket inhemska nyheter om Japan och vad som händer inom bl.a. ekonomi och politik.

De senaste 1-2 åren har majoriteten inte så konstigt nog handlat om Fukushima-olyckan och dess följder. Japan som i princip har bytt premiärminister varje år valde senast Shinzo Abe som den nye karismatiske ledaren i kampen mot den dåliga ekonomin. En man som visserligen gynnat Japans ekonomi och fått den på fötter med bl.a. TPP (Trans-Pacific Partnership) som ska göra det lättare och mindre kostsammare för framför allt USA och andra länder att exportera sina varor till Japan. Detta gör dock att  den inhemska produktionen, framför allt de små bönderna, ställs inför den omöjliga positionen att kunna erbjuda samma kvantitet och pris som sina utländska rivaler. Efter Fukushima-katastrofen, utan sina återkommande japanska kunder kommer de förmodligen bli tvungna att vika undan för den amerikanska marknaden. Varför betala dubbla för något man kan få importerat från USA och betala halva för? Jag hörde t.o.m det obehagliga framtidsscenariot att japanskt ris kan komma till att bli utklassat av amerikanskt och försvinna totalt då japanska risodlare inte kan försörja sig.

Japan är ett litet land vars bönder redan sedan länge har varit pressade av utländska marknader och förväntas få ut samma kvantitet varor som USA (som har x gånger så större plantage-yta än Japan att skörda, paketera och få ut sina produkter på), vilket delvis har medfört till Japans flitiga användande av bekämpningsmedel som faktiskt är en av de högsta i hela världen. Den som har varit i Japan någon gång och sett japanska jordgubbar eller druvor vet hur gigantiska och perfekta de ser ut. Perfektionen är resultatet av att man använder 5 gånger så mer bekämpningsmedel än USA (och 300 gånger än vad som är normalt inom EU enligt några artiklar och data jag läst!) och det faktum att man slänger halvtaskiga frukter som inte går för sig att säljas i butik. Om man som utlänning tar och käkar ett äpple i Japan på öppen gata kommer man förmodligen locka några blickar från förbipasserande. I Japan äter man som vana inte äpplen som dem är, man skalar dem, skär dem i små perfekta vita klyftor och serverar på fat med tandpetare i. Jag har envist frågat några av mina japanska vänner varför man envisas med att göra denna ritual, ändå är det väl lättare att bara börja käka? De flesta ryckte på axlarna och sa att de faktiskt inte funderat över varför det är så, det bara är, och hintar att de fått den vanan från sina föräldrar. Andra sa direkt att allt bekämpningsmedel ligger i skalet vilket är därför man alltid måste skala äpplet innan det äts. Jag är inte riktigt såld på den vetenskapliga slutsatsen då t.ex. inte spelar någon roll om man skalar vindruvor i och med att bekämpningsmedlet når frukten, men tycker det är bra att man i alla fall är medveten om att problemet existerar.

Tidigare innan Fukushima olyckan var gränsfallet för mängd Bq cesium 137 i matprodukt fick säljas 500 Bq/kg, vilket sedan april 2012 sänktes till 100 Bq/kg. För att jämföra kan 500 gram grönsaker med 500 Bq/kg skapa en inre strålningsdos på ca 4 mikrosievert vilket motsvarar ungefär en röntgen hos tandläkaren. Om man tänker sig en tandläkarröntgen som en addition till varje måltid samlas det ihop en hel del, och detta gäller bara påverkan från maten, inte från hus eller övrig strålning som man utsätts för varje dag. Även om Japans nya lagstifta standardisering av strålningsgränsen har fått positiva reaktioner från folket känner många att det inte riktigt kan lita på vad regeringen säger och vad som säljs i affärerna. Nu i efterhand har det kommit fram hur mycket information regeringen egentligen undanhöll till det japanska folket under katastrofen vilket inte så konstigt nog har skapat en stor  klyfta av misstro mellan folk och regering. Sedan hjälper det inte att Abe kommer och säger hur han vill få igång de gamla kraftverken igen (trots flera indikationer att de är farliga om behöver genomgå seriösa restaurationer) och även utveckla nya, något som sedan japanska forskare spekulerat närmare på och sagt att om samma sak skulle hända igen i norra Japan skulle förmodligen hela norra halvklotet bli obeboeligt. Osannolikt kanske ja, men värt att ha det i ens åtanke.

Hade jag bott i Japan nu och inte följt japansk media och twitter har jag förmodligen haft lite samma blåögda tillit till regeringen som jag har till den svenska. Inte för att jag har en bild om att den svenska regeringen är en idyllisk fungerande symbios men jag känner i alla fall en trygghet att man får stöd av regering om något/någon skulle begå en orätt mot mig. Kanske är det för att svenskar ganska så flitigt ska klaga och tycka om allt, vilket jag tycker är en otroligt fin egenskap. Folk bryr sig och visar det igenom att rösta där förtroendet ligger. Japanerna bryr sig också, men av någon konstig anledning visar man inte det genom att faktiskt bli politiska och rösta. Förra året var det endast låga 59.8 % av befolkningen med rösträttighet som ens gick och röstade. Finns det inte början på en lösning till problemen där så vet ärligt talat inte vad som gör. Sambon har efter att ha flyttat hit till Sverige följt både japanska- och utländska nyheter om Japan (På Twitter finns självständiga tidningarna som publicerar nyheter som inte ‘styrs’ av regeringen) och säger sig ha fått ett mycket mer cyniskt syn på det nutida Japan än tidigare. Ja, trots allt detta skrivdiarré till inlägg måste jag erkänna att jag aldrig har varit mer peppad inför Japanresan i sommarn. Tänker njuta varenda bit av den, med några medvetna undantag att kanske inte välja köpa fisk eller grönt från Ibakari eller ens Hokkaido. Usch, känner mig töntig att jag ens tänker på det så mycket, frågar ens folk var deras mat kommer ifrån när de käkar ute på stan? Antar inte det.

il secondo

17 Apr

IMG_9750 IMG_9741 IMG_9575 IMG_9431 IMG_0078 IMG_9797 IMG_9990 IMG_9894 IMG_0059

Nästan innan man hinner fixa med sina bilder från senaste resan så har man då en bokad resa till Tokyo/Osaka/Kyoto (och kanske Ishikawa) till i sommar. Inga pengar har man kvar, men detta 貧乏カップル (fattiga par) är lyckliga ändå. Börjar redan notera vilka caféer som ska återbesökas samt vilka nykomlingar som fångat denna ‘caféotaku:s’ intresse. Äckligt varma och nostalgiskt klibbiga Tokyo lockar överraskande mycket efter en vad som känts en-era-lång vinter i Sverige.

Kanske ska man ta och vara lite överambitiös och göra JLPT testet när man ändå är i krokarna?

冷静と情熱のあいだ

14 Apr

F1000025 F1000027 F1000031 F1000032 F1000019 F1000012 F1000029

美容師

7 Mar

bild(9) bild(10)bild(8)

Grabben som efter lång tid av envis velande av att gå till en frisör i Sverige klippte av ca 20 min lugg och blev som 23 igen. Han har varit hos svenska frisörer innan men aldrig riktigt blivit nöjd då de inte riktigt är vana med att klippa asiatiskt hår. Kommer ihåg hur det var i Tokyo då jag ofta fick hinta till frisörerna innan att snälla inte bränna sönder håret med plattånger (de har väldigt hög värme för att kunna ge effekt till det tjocka asiatiska håret) eller använda superstarka medel.

Som tur var råkade jag få syn på en annons om en japansk frisörska som bor i Stockholm med svensk man och petade på grabben att ta itur med sin hårångest. Riktigt snyggt blev det, och han mumlar något om att han fått samma frilla som Hoshino Gen när han tittar sig i spegeln. Lånade honom mina glasögon och fick ta en ‘hej-jag-är-en-”koreansk”-grafisk designer’ bild, så jag blev också nöjd hah.

つづき

10 Jan

F1000002 F1000005 F1000003 F1000009 F1000011 F1000013 F1000023

Sista rullen från landet i fjärran och förmodligen ett av världens sötaste bagerier som råkar ligga ca 5 min promenad från mig. Farligt.

クリスマス

25 Dec

IMG_8389 IMG_8426 IMG_8399 IMG_8410

Pepparkakshusskapande baserat på huset i Kiki’s Delivery Service. En överraskande julklapp från fina Naomi på sharehouset fylld med makrobiotiska godsaker. Julfrukost i gott sällskap, tittandes på Love Actually vars budskap om cheesy men likväl behövd kärlek ösade julkänslor över en så en glädjetår eller tjugotvå klämde fram sig. Jul i det kalla, frostiga Telefonplan har varit bland det bästa på länge. God Jul på er.

natura x tokyo

6 Dec

F1000003F1000006 F1000015 F1000023 F1000022F1000028 F1000030 F1000032

Lite mer bilder från Tokyo och mitt barn Natura Classica.

七日目

6 Dec

IMG_8195 IMG_8198 IMG_8214 IMG_8238 IMG_8254 IMG_8290

Jag har sedan liten varit en riktigt Disney nörd. Kunde titta om favoritfilmerna hur många gånger som helst och sjunga med i full röst med inlevelse när ingen tittade på. Tittat på de flesta Disney dokumentärer som finns (kan rekommendera Waking of Sleeping Beauty) och ägt några rundor av Disney Trivial Pursuit (Ja, det finns faktiskt). Såg nyligen Aladdin med grabben som ville se den på svenska och båda blev sådär barnsligt glada med fjärilar i magen efteråt att det planerades in en resa till Disney Sea när det skulle beges till Tokyo.

Grejjen med Disney Sea/Land i Tokyo är att de egentligen inte har roliga attraktioner om man analyserar dem var och försig. Dessutom måste man minst köa 1-2 timmar för de mer populära attraktionerna. Vi köade 2 timmar och 40 min för den nya Toy Story attraktionen (!). Man brukar säga att Disneyland i Japan är det stora “testet” för nyblivna par. Lyckas med stå och köa tillsammans i flera timmar utan att man tröttnar på varandra eller bråkar så kommer man förmodligen hålla som par ett bra tag. Samtidigt kanske man inte ska ta och analysera alltför mycket. Känslan när man kommer inför dörrarna av parken och hör musik från Pinnocchio blir man 6-år gammal på stört och hoppar glatt runt i cirklar som ett fån. Att få Musse Pigg-formade pannkakor serverade framför sig. Att titta på avslutningsshowen på kvällen där “Part of Your World” delen alltid gör att man får gåshud. De där små sakerna gör det hela ovärderligt.

六日目

5 Dec

IMG_8113IMG_8147 IMG_8142 IMG_8135 IMG_8130 IMG_8129 IMG_8175

Medan grabben var och träffade sina senpai:s och kompisar så promerade jag runt själv i älskade Shimokitazawa, åt lunch på ett relativt nyöppnat vego-café kallat & Vege Café, och köpte även lite fler caféböcker/makrobiotiska kokböcker. Gillade speciellt tassavtrycken från ingången och till caféet. Får en att komma tänka på My Neighbour Totoro och den lilla vägen i buskaget som leder till Totoro. Detaljerna, people!

Överraskad över hur naturligt det kändes att vara tillbaka, kändes knappt som om man lämnat det. Mycket har ändrat, favoritaffärer har försvunnit och ersatts av ett 7-eleven eller gått ihop och bildad Bicqlo (BicCamera och Uniqlo mashup, låter fortfande väldigt konstigt i mina öron), men ändå fortsätter stämningen, Tokyo-hjärtat, vara oförändrad.De lilla fågelljudet vid trapporna i Shibuya stationen varje morgon, doften av gratiskaffet från Kaldi, de skumma förbipasserade reklambilarna med dånade musik som får öronen sprängas, folk som ber om ursäkt så fort de råkar snudda en lilla minsta, självspolande toaletter, de ibland hjärndöda variety tv-programmen med majoriteten trivia-inslag (samt en liten ruta uppe i högra hörn som visar den kända gästens “Ehhhhhhh??!!” reaktion), den snälla-låt-mig-dö heta sommaren där man antingen fryser av airconditioners eller smälter ute i solen… Saker som får en att få återfall och bli vilt förälskad i Tokyo återigen. Om det inte vore för den mysighetsfaktorn över den svenska julen så hade inte mycket stoppat mig från att vända vid München och åka tillbaka, med eller utan visum.

四日目〜五日目

5 Dec

IMG_8026 IMG_8031 IMG_8042 IMG_8096IMG_8060

Ett inlägg om dagen höll ju länge. I mitt försvar kan jag säga att det var lite svårt att sitta och hålla på med datorn när vi bodde hos några japanska kompisar i Tokyo. Antingen var man ute sent, kom hem och däckade, eller så var det hemmafest. Sista dagen innan Tokyo bestämde  pojkens föräldrar att vi 4 skulle ta in på ett ryokan över natten och bada i onsen. Awazu Onsen är tydligen är det ett 1300 år gammalt onsen som varit igång sedan Nara perioden och i med att det var en vardag hade vi turen att det nästan var helt tomt på gäster. Baden för kvinnor och män var som vanligt separerade och jag var lite nervös att dela bad med mamma Saeko.

I Japan finns ett uttryck som heter “Hadaka no Tsukiai/裸の付き合い” som basically betyder ‘naken öppenhet’, i detta fall bokstavligt när man delar med sig hemligheter och saker som man vanligt inte säger i vardaglig konversation i badet när man är blottad och inte har någonstans att rymma. Inom förloppet att vi suttit oss i det  fort vi satt oss i första karet frågar Saeko “Vad gillar du med Shun?” och min inre röst mumlade ett  「来た!」och jag log lite blygt. Av någon anledning tycker jag det jobbigt nog att prata med folk som är äldre än en själv med -masu form. Känns så onaturligt och stelt och jag vill bara få folk att bli småfulla så det inte bryr sig vare sig man använder vanlig form eller inte. I och med bröllopet fick jag dock träna rejält mycket på -masu form och keigo, nästan till en grad att man inte kunde få bort den och började snacka hövlighetsfraser till grabben.Överlevde hur som helst gaarusutaaku (girls talk) och kvällen följdes med en middag som aldrig tycktes sluta och futon-degande i rummet. Att vakna 6 på morgonen och ta ett bad i ett helt folktomt onsen med rykande ångor, i total tystnad och harmoni… lyckas inte det rensa bort storstadstressen vet jag inte vad som gör.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.