Att plugga har varit en gnutta svårt de senaste dagarna. Istället har mitt huvud fyllts av framtida lägenhetsvisioner och vad som den måste fyllas med. Suttit minst en timme nu och tittat på min kompis Katarinas underbart inspirerande hemsida, samt miss moss, och drabbats av världens dekorationslust. I Japan är man så sjukt duktigt på att inreda på små skalor, och lyckas alltid göra sina små studio-apartments så fyllda av ljus och fin enkelhet.

Skulle själv lugnt nöja mig med en liten etta á la japanese style,  dock med härligt mörkt trä golv, vita väggar och knappt några möbler. Ett träbord, säng och hylla funkar bara bra. Bara sånt man behöver liksom. Ett kök med extremt mycket bakformar, teburkar och tekoppar (alla olika förstås) är förstås en självklarhet. Sedan när man blir stor (blir man någonsin?) så bor jag bestämt i en liten brittisk stuga med trädgård och en siberian husky med rosa nos, men det är förstås en bra bit dit. Nästan så man får lust att leta reda på Sims 3 och spendera x antal timmar av inredande tills det är klart, då man klickar på spara och stänger av.

Usch, drabbas av en lagom stor bloggångest så fort jag klickar in WordPress och tittar nyfiket in nya feeds. Jag vet redan nu att våren kommer bli en “hur-i-helv-kommer-jag-ha-tid” period med japanskan, extrakursen japanskt samhälle OCH 3-4 ggr i veckan jobb i affären. Nästan lite så man funderar utforska närmare det där med Timeturner…

Att säga att man är en fattig student vore en underdrift, då jag totalt har 152 kr kvar att leva på under hela denna och nästa månad (woho!). När jag var i Tokyo såg jag ett program på tv om en super-sparar familj som lyckades spara 20.000 yen extra varje månad för att de byggt uppt ett  “sparar-schema” där de bara köper/använder det som de verkligen behöver, inget mer. Under vilka timmar de fick använda el och vatten (morgon och kväll á 2-3 timmar),  till att bla klippa ut kuponger i tidningarna.  Inte för att jag gått lika långt som detta nästan militäriska exempel, men den där kvinnans något självgoda “hahah, se hur mkt pengar jag sparat (not to mention eco-friendly!)” uttryck fastnade i mitt huvud.

Jag äger inget SL-kort (blev haffad en gång för att jag hade rabatterad remsa fast jag var 22, vilket resulterade att jag patetiskt försökte ljuga mig ur situationen och hitta på ett personnummer, tvingades slutligen betala 1200 svidande spänn i böter), men upptäckte att det faktiskt var ganska nära till Kräftriket härifrån, 33 minuter till fots för att vara exakt. Så där, bam!, har vi det. Gratis ‘transport’ till skolan, gratis motion, och om man vill vara lite extra jobbigt effektiv så kan man lägga till japanska ljudfiler i iPhonen och plugga på vägen dit. Lägger man till lunchlådor varje dag till skolan har vi en vinnare allihopa (!)… Nu väntar det blötlagda råriset på mig och ber om att få bli dagens onigiri lunch. Jag svarar den med att bryta upp nori i små fina fyrkanter och gör en miso/purjolöks-’fyllning’. Yum.

Tror jag fick en liten nörd-stroke och åkte upp till himlen när jag hittade den här lilla fina tumblr-bloggen.  Innehåller söta vattenfärgsillustrationer från bara de bästa britt-serierna någonsin.

Ja, det är i alla fall inte oklart om vem som gjort filmen när man ser trailern. Ser ut som en otecknad motsvarighet till Fantastic Mr Fox. Can’t wait…

Natto är en typisk sak man antingen hatar ända från håret på tårna eller älskar vid första klibbiga ögonblick. Jag har sakta men säkert gått från den ena sidan, till den andra, och hör nu till den senare gruppen. Kan erkänna att jag inte var något skeptiskt när jag provade det första gången jag drog till Japan. Satt med några nyfunna japanska kompisar på ett Izakaya och snackade svensk fotboll när “ölsnacks” i form av edamame-bönor och natto kom in i små fyrkantiga skålar. En av våra japanska vänner haffade ett par ätpinnar, hällde över lite soja över natto:n, och rörde snabbt runt i skålen tills den blev “slimig” och kletig. I och med att jag aldrig hade testat det förut blev man klart tvångsmatad, och det gick inte särskilt hem kan jag säga. Trodde dem när de berättade att natto är bland det nyttigaste man kan äta i hela världen, pga den skyhöga proteinhalten, låga kalorihalten och innehållet av ämnen som bla motverkar cancer och andra sjukdomar. Bara något så unket kunde vara bra för en.

Det tog ett tag innan jag vågade på mig natto igen, den här gången med ris, och djäklar vilken skillnad det blev än att äta dem som det är. Plötsligt fick man små smakbubblor á la Remy i Ratatouille som virvlade runt i munnen på en. Har nu under en lång tid kommit till att vänja mig med smaken att det tom kan hända att man får världens natto-cravings ibland. Då är det tur att Japanska Torget ligger alldeles runt knuuuten.

Köpte dessutom svartrot (svenska svaret på gobou/burdock root, yay!) på jobbet och gjorde kinpira till. Önskar dock att jag hade en proffsig japansk grönsakskniv så jag kan skära grönsakerna tunn och fint (istället för att nästan hacka av händerna med brödkniven), men man gör det man kan. Oh, fina Satake-kniv where art thou…?

Ny flickr vän som gör att jag längtar tills jag får lön och råd nog att köpa filmrullar till mitt barn.

Reklamen som jag och grabben kör mest internskämt över. Speciellt den extrema vinkningen i slutet.

Dagens macrobio lunch och ett senaste avsnitt av Big Bang Theory (lite tappat gnistan, men man tager vad man haver). Provade att ge mig på Kurumafu-cutlets (vetegluten ringar, mina är gjorda på fullkorn) med sauterad shiitake-svamp, gullök och ruccola och en obligatorisk kopp miso. Van med gasspisen vi hade där hemma i Japan så jag är inte riktigt blivit kompis med våran långsamma elspis än, vilket resulterade att utsidan inte blev så krispig som jag hade velat. Däremot var det inget fel på smaken.

Kurumafu katsu (2 pers)

• 2 kurumafu ringar
• 6 st torkade shiitake-svampar (spara vattnet/dashi till senare)
•  1 stor gul lök eller 2 små
• en handfull spenat eller ruccola, jag tog det som fanns i kylskåpet

Till ‘buljongen’ som kurumafun ska puttras i: 

• Vattnet/dashi från shiitaken, 260 ml
• Soja, 60 ml

“Ströbrödning”:

• Ca 2-2,5 dl mjöl (jag blandade vete- och grahamsmjöl)
• Vatten, 150 ml
• ströbröd, brödsmulor, panko eller boveteflingor

Sautering av grönsaker:

• vatten/dashi från shiitaken, 240 ml
• soja, 60 ml
• mirin, 60 ml

Blötlägg kurumafu och shiitaken i vatten i var sin skål. Vänta ca 20 min tills den vuxit i storlek och krama sedan ur kurumafu:n på vätska, se dock till att inte ha sönder den. Gör detsamma med shiitaken och lägg åt sidan. Vattnet från shiitaken sparar du, den andra kan du hälla ut.

Koka upp buljongen till kurumafu:n och koka sedan den på mellan värme tills vätskan avdunstat. Vänd på kurumafu:n några gånger för att se till att den suger upp jämnt. När all vätska är borta, ta ur kurumafu och låt vila en stund medan du blandar ihop mjöl och vatten. Doppa kurumafu:n i mjölsmeten och lägg sedan på en tallrik med ströbröd/brödsmulor/panko/flingor och täck väl.

Om du har en frityr så kan du bara fritera din kurumafu på 170 grader tills den får en fin färg. Om inte, så kan man (som jag) stek i stekpanna. Tar lite längre tid, men funkar lika bra. Stek tills den fått fin yta, gärna med lock en stund så den blir garanterat genomstekt. Lägg åt sidan. Stek löken och shiitaken tills genomskinlig och häll sedan i sautéringsblandningen. Fortsätt stek tills bara lite av vätskan finns kvar. Lägg in kurumafu och stek några sekunder (bara för att få såsen från pannan på “kurumafu-steken”). Serveras med råris/fullkornsris.

Kurumafu kan vara lite svårt att hitta i en svensk affär, men finns dock att köpas på internet om man letar lite. Alishan vet jag säljer (dock lite osäker hur deras europa-shipping ser ut), och även japanska macro-butiken Shizenkan (shippar var som helst men har dock bara hemsida på japanska) har det mesta.

Kärlek.