出た!

Överraskad över hur normal den ändå blev. Och att de slutade med att använda min röst i bakgrunden när jag var den enda som behövde göra typ 25 omtagningar för att få rätt betoning på ‘Tobu Tokyuu’ och samtidigt låta mer som en gaijin i uttalet än vad man gör… Att vara med i en japansk tv-reklam är en sån där grejj man har på sin “innan-man-dör”-lista och det känns definitivt kul att pricka av den.

Dock hade man kanske smått önskat att det vart lite mer freaky och sådär osammanhängande som japanska reklamer är kända för. De japanska energidrink-reklamerna med Arnold Schwarzenegger från 90-talet, där har vi något man skulle vara stolt över att visa barnbarnen alltså…

gone metro

 

Enligt en kompis befinner jag mig nu i japansk tunnelbana och visar hur fantastiskt roligt det är att åka Tobu Tokyuu Line till Nikko. Skulle vilja se tv-reklamen också, om den blev så sjukt överdriven och japansk som det kändes att göra den. “Oooh, woaaai!! Sugoooi! So much fun fun fun! Sky treeeeee!” 

バランスアップ

Den här reklamen har gått på TV ett tag, men kan inte få nog av den. Replaay.

chippu choppu

Japan och deras djäkla hjärntvättsreklamer (damn you!).

Gått runt och nynnat på den här reklamen hela dagen.

jamen den där

 

Den som blivit visad en japansk reklam på Youtube vet att japanska reklamer är väldigt eccentriska (more is more) och hamnar i ett fack för sig själv. Ibland spelas samma reklam två gånger på repeat,  bara för att få en att bli hjärntvättad till att nynna på en djävulsk melodi som aldrig kommer lämna huvudet under hela dagen. Ibland dyker det dock upp gulliga reklamer som man inte kan undgå att gunga huvudet till. På senaste tiden är det Greyson-ungen (känd från Youtube), Eco-solrosflickan, och Vackra Currydamen som får mig att vilja rita blommor, göra sockerkaka och hoppa hage.

CM

Kom hem i gårkväll från Nikko. Nikko måste vara en av världens mest vackra platser som finns, period. Det fanns knappt några människor och hotellet/onsen där vi stannade var bara overkligt orört och det kändes lite som om man hoppade in i en Ghibli film. Bilderna jag tog gjorde verkligen inte stället rättvisa. Träffade lite andra modeller vilket alltid är kul. Fick höra mycket agenturskvaller och saker man ska undvika etc… Jag har precis fått en till ny agentur (woho, jobb!) så sånt kan alltid vara bra att veta. Undrar hur mycket mer jag får säga utan att hemlighetskontraktet man skriver undan innan filmningen kommer och biter av ansiktet så vi slutar där.

Tokyo har från och med idag för övrigt blivit en bastu. Man svettas som en gris, hoppar in i duschen, kommer ut fräsch, sätter långsamt på sig tunna kläder och finner sig sedan plötsligt blöt av svett igen. Och detta är maj allihopa…

横浜

Jag har verkligen varit en usel bloggare de senaste dagarna, men jag antar att jag förlåts i och med att fint sällskap har varit och hälsat på.I förr går drogs det en sväng till Yokohama för att kika in Chinatown och Minato Mirai. Solen gassade hela 28 grader och svettet rann galet.

Imorgon åker dock min rödtopp hem och alla saker faller tillbaka till vardagen. Jag var på en audition till en reklamfilm häromdagen där jag tävlade mot en ryska i samma ålder och fick säga lite saker in i en kamera. Fick ett samtal idag från agenturen och överraskande nog fick jag jobbet! Hade förväntat mig att de gillade ryskan bättre, i och med att hon kunde japanska helt flytande, hade mer erfarenhet och var… ja… ryska. Något som japsarna verkar gilla. Imorgon ska det sovas över på hotell för att sedan skjutsats till filmningen tidigt på morgonen därefter. Att hamna i en japansk reklam är ju alltid något man har velat kryssa av “saker-att-göras-innan-döden-kommer”-listan… hoppas att den blir sådär hyperaktiv och typiskt japansk som de flesta reklamer är.