シェア達

Varit lite seg med att överföra bilderna från kameran såhär sista dagarna. Utgick som vanligt dagsplaneringen med att fundera över vad jag ville käka till lunch, och i med att planen var att tillbringa kvällen i Nakano-trakten så drog jag till Kichijoji för att inköpa en 16 cm tårtform på Cuoca och luncha på caféfavoriten Base Café (ge mig deras inredning och mintdoftande våthanddukar snääälla). Jag har letat efter små tårtformar i Sverige en evighet och bara lyckats hitta antingen 10 cm eller 20+ så kände det obligatoriska köpbehovet. Föredrar små 16 cm:s bakverk långt över det gigantiska 24 cm:s som de flesta svenska kokböcker följer. Small is more.

Hälsade på den konstiga f.d sharehouse-familjen i Nakano Shinbashi och vi drog till närmaste izakaya för lite käk och nostalgiprat. Tokyo regnade och droppade fint på de genomskinliga paraplyerna. しとしと(shito shito) fint.

Café/Bageri: Linde

Cafétyp: Jag trodde aldrig jag skulle känna så stor tacksamhet gentemot tyskarna som jag gjorde när jag upptäckte bageri Linde i Kichijoji. Man blir lätt trött på vitt franskt bröd när man är omringad av det så, så fort jag får syn på fullkorn eller rågbröd blir det lätt att man grabbar åt sig (även om man egentligen inte behöver). Lite dyrare än vanliga bagerier, men det är inte särkilt svårt att förstå i och med att fullkorn, nötter och frön kostar lite mer att köpa in. Men när man känner sig lite taskig och vill unna sig en pumpafrönsfralla känns det härligt att veta att det står till ens förfogande. Finns även ett café på andra våningen där man kan ta en kaffe och äta sitt Deutsch-bröd.

Budget: Mellan. Tja, vi snackar ju inte precis (“märkes”) ￥1200-limporna som de säljer inne på Food Show i Shibuya, men lite prisiga är dem. Småfrallor och annat smått går på ca ￥250-300, lite större bröd kostar mellan ￥600-800. Går dessutom att beställa hem.

Var? Ca 4-5 minuter från Kichijoji Station, Central Exit. Gå ut genom utgången och gå över gatan, över ‘torget’. Gå snett åt vänster och in på en stor shopping gata. Följ shopping gatan rakt fram, över ett övergångsställe, och sedan fortsätt fram. Du hittar bageriet på vänster sida om shopping gatan. Karta.

巡り

Just som när man börjat få hoppet om att hösten kanske faktiskt är på väg även här, så kommer sommaren in som en armbågandes mean girl och tänker göra allt för att stanna. Kladdade igår på en handfull solkräm i tyst protest och gick med grabben till ett nyligen öppnat café i närheten, kallad “SUNDAY”. Något undangömt och kan vara lätt att missa om man inte ser skylten vid sidan av vägen, men helt klart värt ett besök om man är i krokarna. Lokalen är alldeles ny och är stor, nästan lite för stor för min smak. Inte mycket veggie alternativ på menyn men de var snälla nog att vippa ihop en specialgjord megasallad med ost, och kall potatissoppa med fullkornsbröd till mig. Sånt gillar vi.

Gick vidare till favorit Kichijoji och tittade på lite vintage, åt dyr men oslagbar gelato och tittade bla på firrarna i Inokashira Park. Avslutade dagen med två timmars plugg på café. Shun har blivit så läskigt bra på svenska den senaste tiden att man ibland svarar tillbaks på svenska utan att tänka. Hans uttal (och hastighet) på lärboksfrasen “Kan-jag-få-två-sockerbitar tack” låter nästan bättre än många svenskars. Får en att vilja plugga mer japanska själv. Får bli efter jag är klar med min översättning (är halvvägs, woop woop).

Café/Restaurang: Café Amar

Cafétyp: Hälsocafé med gammal-europeisk-övergiven-herrgård/Jane Austen hem som inspiration för inredningen. En av de få ställerna i Tokyo som faktiskt har quinoa på menyn. Se till att kika ut genom fönster för att se deras söta trädgård dekorerat med stora plastfjärilar i osynliga trådar.

Budget: Billigt/Mellan. Lunch ligger på ca ￥800-1050 (11.30-15.00). Middag något hundra yen dyrare.

Var? Ca 5 min promenad från Kichijoji station, Central Exit. När du kommer ut från stationen finns det ett stort “torg”. Gå rakt över torget, snett till vänster och gå in i en affärsgata. Gå rakt fram till du når en stor bokhandeln på höger sida. Sväng höger om bokhandeln och fortsätt gå rakt fram. Gå över övergångstället och fortsätt gå rakt fram. Café Amar finns längst bort på slutet av vägen. Jag är mest van att gå denna väg, men finns en annan via Café Amars hemsida. Karta.

60 min russia

Jag har kommit till en punkt där jag börjat sakna västerländsk mat och smak. Letade runt lite på internet på caféer i Kichijoji, där jag kanske kunde luncha då jag jobbar. Hittade en svensk restaurang vid namn Allt Gott! (aruto gottu) som ägs av några japaner som fått smak för dillpotatis och gravad lax. Blev sjukt nyfiken på stället och gick förbi där idag men det var stängt (helgdag idag), så det fick bli det näst-bästa – rysk lunch på Cafe Russia.

När man kommer in kan man verkligen tro att man klivit in i en restaurang någonstans i Ryssland. Den eklektiska rosa inredningen, de ryska/ukrainska kockarna, en Putin-matroshka i hyllan, rysk radio i bakgrunden… hej flashblacks från ryssland-utbytet i gymnasiet! Tog lunchsettet som bestod av borsjtj, grönsakspirog, laxblini och äppelkaka med earl grey kräm som dessert. Även om mammas ryska mat slår all mat som fanns där på längder, var det ändå trevligt att få smaka något som inte var japanskt för en gångs skull. Nästa stopp blir det svenska kafeet. Kichijoji, jag tror jag är kär i dig. Chans?

world’s best verger

Okej, måste samla mig lite. Det är sådär få gånger man äter något riktigt, riktigt, rysligt gott och som man vet att man kommer att komma ihåg i resten av sitt liv. Mozzarellapizzan med valnöts- och äpplekompott som jag åt tillsammans med Herm när vi var i Seoul är en av dem.  Den här vegetariska hamburgaren med avocado, hembakat bröd och syrlig sallad på Deva Deva Café i Kichijoji har nu fått äran att ingå i den gruppen matminnen.

Kichijoji är verkligen ett ställe jag skulle vilja bo i. Det finns sockersöta eklektiska caféer, second-hand butiker, och en stor härlig park. Vad mer kan man begära? Nästa gång det dras dit ska vi ta och prova veggie-pizzan som för övrigt också såg minst sagt behagande ut. In other words: Kyaaaaaaaa.

Kichijoji

Jag har nog aldrig haft en mer ambivalent relation till något annat än snö. Masochistiskt måhända, men jag gillar att vara så kall om ben och fingrar att man på gränsen nästan inte kan känna av dem, till att slutligen komma till ett varmt hem och långsamt smälta under ett fluffigt täcke. Samma sak är det med att gå i högklackat en hel dag och sen komma hem och ta av skorna. Man dör lite och kommer till himlen. Jag skulle kunna sitta här och komma med så många snö komparativ att man skulle tro att jag fått betalt att skriva en broschyr men det tänker jag inte göra. För idag. Ja, nu, exakt nu när jag sitter på ett café vid T-centralen och “pluggar” japanska denna fina torsdag förmiddag, så längtar jag till våren och hatar bestämt snön. Aldrig mer har jag velat se de första snödropparna ploppa upp på Humlegårdens backar. Ta en Bruno Gelato glass i Gamla Stan och bara strolla runt i cirklar utan mening.

Träffade Herm igår och jag res-peppen växte som en (Ehh, första metaforen på tungan) kines med styltor. Planerar boendet nu och som det ser ut i dagsläget hyr vi kanske en lägenhet i Kichijoji (ca 15 min från Shibuya med tåg). Visst, det ligger inte mitt i smeten, men den är relativt nära, plus att den ligger på samma linje som favorithänget Shimokitazawa ligger på så det är score redan där. Har för övrigt bara hört bra saker om området. Fullt med cafeer, mysiga affärer, uteställen och parker. Beam me there, Scotty…